امروز سه شنبه  ۱۳ خرداد ۱۳۹۹
۱۳۹۹/۰۳/۰۲- ۱۶:۴۷ - مشاهده: ۱۲۳

پیام مقام معظم رهبری به مناسبت روز جهانی قدس به زبان سوئدی

پیام مقام معظم رهبری به مناسبت روز جهانی قدس به زبان سوئدی

Den islamiska revolutionens högste ledares tal med bilder

Med anledning av Internationella Quds-dagen

22/50/2020

 

All pris tillhör Gud, världarnas Herre. Må Gud välsigna Muhammed och hans rena familj och utvalda kompanjoner, och de som följer dem i gott tills domedagen.

Jag sänder hälsningar till alla muslimska bröder och systrar runt om i världen och jag ber Gud att Han accepterarderas lydnad under den välsignade månaden ramadan. Jag gratulerar dem i förskott inför ankomsten avden glada fitr-högtiden och jag tackar den Generöse Herren för välsignelsen av att kunna delta i denna gudomliga högtidliga månad.

Idag är det Quds-dagen; det är den dag som fastställdes genom Imam Khomeinis smarta initiativ som en kopplingslänk för muslimernas enhet gällandedet nobla Jerusalem och det förtryckta Palestina.Quds-dagen har undernågra decennier spelat en roll i detta och kommer även att fortsätta göra det, om Gud vill. Nationer har välkomnat Quds-dagen och hedrat den som den första obligatoriska uppgiften, det vill säga att höja flaggan förPalestinas frihet. Arrogansens och sionismens huvudsakliga politik är att bagatellisera frågan om Palestinabland de muslimska samhällenas mentalitet och försöka få den att glömmasbort. Den mest brådskande plikten är att bekämpa detta förräderi som begås av fiendens politiska och kulturella hantlangare i just de islamiska länderna. Sanningen är att frågan om den palestinska frågans storhet inte är något som demuslimska ländernas växande hederlighet, självförtroende och intelligens tillåter att glömmas bort, även om USA och andra maktlystna länder och deras regionala lakejer använder alla sina pengar och makt för det.

De första orden är att påminna om den stora tragedin avockupationen av det palestinska landet och bildandet av den sionistiska cancertumören där. Bland människans brott under perioder nära nutid finns det inget brott av denna storlek och intensitet. Ockupationenav ett land och utvisningen av folk från deras hem och förfäders landsområden för alltid –ochdet även med de mest avskyvärda formerna av mord, kriminalitet, förstörelse av arv och generationer och flera decennierskontinuerlighet av detta historiska förtryck – ärverkligen ett nyttrekordimänskligbrutalitet och ondska.

De huvudsakliga förövarnaoch brottslingarna i denna tragedi var de västerländska staterna och deras ondskefulla politik. Den dagen då de segrandestaterna under första världskriget delade den västasiatiska regionen –detvill säga den osmanska regeringens asiatiska territorium i form av det viktigaste krigsbytet – mellanvarandra under”fredskonferensen i Paris”, kände de att de mer än någonsin tidigare behövde en trygg bas i hjärtat av regionen för att försäkrasinpermanenta dominans. Storbritannien hade flera år tidigare banat vägen genom Balfourdeklarationen och hade med hjälp av sympatiserande judiska penningaristokrater förberett ettpåhitt som hettesionism.

Nu ordnades dess praktiska fundament. Från just de åren satte de gradvis förberedelserna samman, och slutligen, efter andra världskriget, slog de tillgenom att använda sig av regionens staters ignorans och problem och utropade den uppdiktade regimen och staten utan det sionistiska folket.Målet för denna attack var först det palestinska folket och sedan alla nationer i regionen.

En titt på de efterföljande händelserna i regionen visar att västerlänningarnas och de judiska företagarnas huvudsakliga och nära mål med att upprätta en sionistisk stat, var att bilda en permanent närvarooch inflytandeåt sig själva i Västasien och för att få nära tillgång till möjligheten att lägga sig i, underkuva och kontrollera länderna och staterna i regionen. Av denna anledning utrustade de den påhittade och ockuperande regimen med olika slags kraftfulla resurser, både militärt och icke-militärt – tilloch med med kärnvapen, och inkluderade tillväxten av denna cancertumör i omfattningen av Nilen till Eufrat i sina planer.

Olyckligtvisunderkastade de flesta arabiska stater sig gradvis efter de första motstånden, varavvissa av dem var beundransvärda, och särskilt efter USA:sinträde som förvaltare över frågan.De glömde bort både sina mänskliga, islamiska och politiska ansvar och även sin arabiska hederlighet och storhet, och med illusoriskaförhoppningar hjälpte de fienden [att nå sina] mål. ”Camp David” är ett tydligt exempel på denna bittra sanning.

Efter vissauppoffrande ansträngningar under de första åren inkluderades ävenkämpande grupper gradvis i ändlösa förhandlingar med ockupationsmakten och dessstödjare, och den väg som kunde leda till förverkligandet av det palestinska målet övergavs. Förhandlandet med USA och andra västerländska stater samt med värdelösainternationella sammanslutningar är en bitter och misslyckad erfarenhet för Palestina. Uppvisningen av en olivgren iFN:s generalförsamling resulterade inte i någonting annat än den destruktiva”Osloprocessen” och ledde slutligen även tilltankeställaren om Yasser Arafats öde.

Den islamiska revolutionens uppgångi Iran öppnade ett nytt kapitel i kampen för Palestina. Från de första stegen, det vill säga utvisningen av de sionistiska elementenvilka betraktade Iran under tyrannens tid som en av sina säkra baser, och överlämnandet av den sionistiska regimens inofficiella ambassad till Palestinas representanter och upphörandet av oljeflödet, till stora verk och omfattande politiska aktiviteter, gav allihopa upphov till uppkomsten av en ”motståndsfront” i hela regionen, och hoppet om att lösa problemet blomstrade i våra hjärtan. Med uppkomsten av motståndsfronten blev arbetet för den sionistiska regimen svårt och svårare – ochnaturligtvis kommer det även bli mycket svårare i framtiden, om Gud vill.Men ansträngningarna från regimens stödjare, med USA i spetsen, ökade också kraftigt till dess försvar. Uppkomsten av Hizbollahs troende, unga och uppoffrande styrka i Libanon och bildandet av de starkt motiverade grupperna Hamas och Islamiska Jihad innanförPalestinas gränser, har inte bara oroat och förvirratde sionistiska ledarna, utan även USA och andra västerländska uppviglare.Rekryteringar inuti regionen och det arabiska samhället har placerats högst upp på deras agenda efter att de bistått den ockuperande regimen med hårdvara och mjukvara. Resultatet av deras hårda arbete är idag tydligt och framför allas ögon sett till hur vissa ledare i arabiska stater och vissa förrädiska, arabiska politiska och kulturella aktivister beter sig och talar.

Idag dyker det upp en mängd olika aktiviteter från båda sidor avmotståndsarenan, med denna skillnad att motståndsfronten växer i styrka, hopp och maktelement.Tvärtom blir fronten av förtryck, förnekelse och arrogans fallfärdigare, mer förtvivlade och vanmäktiga dag för dag. Ett tydligttecken på detta påstående är att den sionistiska armén, som en dag ansågs vara en oövervinnlig och kraftfull armé och som stoppade två attackerande ländersstora arméer på några dagar, idag tvingas dra sig tillbaka och erkänna nederlag gentemotde populära kämpande styrkorna i Libanon och Gaza.

Trots detta är motståndsarenan mycket kritisk och föränderlig och behöver ständig uppmärksamhet, och frågan om denna kamp är mycket viktig, avgörande och essentiell. All slagsignorans, försumlighet och felsteg i de grundläggande beräkningarna kommer att orsaka tunga förluster.

Baserat på detta vill jag ge ett par råd till alla som är intresserade av den palestinska frågan.

1 – Kampenför befrielsen av Palestina är en kamppå Guds väg och en önskvärd islamisk plikt. Segern i en sådan kamp är garanterad, eftersom även om den kämpande personen dödas har denändå nått en av de två bästa sakerna. Bortsett från detta är den palestinska frågan en mänsklig fråga;utvisandet av miljontals människor från deras hem, åkrar, bostadsområden och arbetsplatser – ochdet även genom mord och brott –såraroch påverkar varje mänskligt samvete, och ifallman har ambition och mod måste man konfrontera det. Därmed är det ett grovt misstag att begränsa det till att endast vara en palestinsk, och som mest, arabisk fråga.

De som anser att kompromissen mellan vissa palestinska element eller regenter i några arabländer tillåter en att gå förbi denna islamiska och mänskliga fråga, misstar sig mycket i att förstå frågan och begår ibland förräderigenom att förvränga den.

2 – Syftetmed denna kamp är att befria hela det palestinska landet – frånhavet till floden – ochåtervändandet av alla palestinier till deras land. Att reducera det till bildandet av en stat i ett hörn av landet –detäven på ett förnedrande sätt som det hänvisas till i de obelevadesionisternas litteratur – ärvarken ett tecken på en önskan omrättigheteroch inte heller ett tecken på realism. Faktum är att miljontals palestinier har nått en nivå av tänkande, erfarenhet och självförtroendeidag att de kan göra denna stora kamp till enprestigefylld ansträngning och naturligtvis vara säkra på Guds hjälp och den slutgiltiga segern, dåHan sa:
«
وَلَیَنصُرَنَّ اللَّهُ مَن یَنصُرُه إِنَّ اللَّهَ لَقَوِیٌّ عَزِیزٌ»- ”...och Gud kommer visserligen att hjälpa den som hjälper Honom – förvissoär Gud Stark, Mäktig.”[1]

3 – Ävenom det är tillåtet att dra fördel av alla tillåtna och legitima möjligheter i denna kamp, inklusive globalt stöd, måste mandock strikt undvika att förlita sig på västerländska stater såväl som globala sammanslutningar som till synes eller i själva verket beror på dem. De är fientliga mot alla inflytelserika islamiska entiteter, ochde nonchalerar människors och nationers rättigheter.De själva har orsakat mest skada och brott mot den islamiska nationen. Vilken global institution, eller vilken kriminell makt, är just nuansvarig förterror, massakrer, krig, bombningar och konstgjorda hungersnöder i flera islamiska och arabiska länder?

I dag räknar världen antalet coronaoffer runt om i världen en efter en, men ingen har frågat och frågar inte vem det är som mördar och är ansvarig  för hundratusentals martyrer, fångar och försvunnai länder i vilka USA och Europa tänt krigets fackla. Vem är ansvarig för allt detta blod som orättvist spillts på jorden i Afghanistan, Jemen, Libyen, Irak, Syrien och andra länder? Vem är ansvarig för alla dessa brott, ockupation, förstörelse och förtryck i Palestina? Varför räknade ingen dessa miljoner förtryckta barn, kvinnor och män i den islamiska världen? Varför framför ingen kondoleanser för massakern av muslimer? Varför måste miljontals palestinier vara utan sina hus och bo i exil i sjuttio år? Och varför måstenoblaJerusalem, muslimernas första böneriktning, förolämpas? Organisationen som kallas för ”Förenta nationerna” gör inte sitt jobb, och institutionerna för så kallade ”mänskliga rättigheter”har dött. Mottot”Försvar av barns och kvinnors rättigheter” inkluderar inte de förtryckta barnen och kvinnorna i Jemen och Palestina.Detta är situationen för de förtryckande västerländska makterna och de internationellaosjälvständigasammanslutningarna. Situationen för vissa av deras åtlydandestater i regionen är ännu värre än vad som går att berätta sett till vanära och ärelöshet.Därmed måste ett muslimskt, hederligt och religiöst samhälle lita på sig själv och sin inre styrka,dra ut sin kraftfulla hand ur ärmen och övervinna hindren genom att lita på Gud.

4 - En viktig punkt som de politiska och militära eliterna i den islamiska världen inte får bortse från är USA:s och sionisternas politik när det gäller att överföra konflikter bakom motståndsfronten. Initieringen av inbördeskrig i Syrien, den militära belägringen och de dygnsmässiga morden i Jemen, terror och förstörelse, produceringen av ISIS i Irak och liknande fall i vissa andra länder i regionen är alla knep för att göra motståndsfronten upptagen och för att ge sionistregimen en chans. Vissa politiker i muslimska länder är omedvetna och andra är medvetna om att de har hjälpt fienden med sina knep. Metoden att förhindra genomförandet av denna ondskefulla politik är främst den seriösaönskan och efterfrågan från de hederliga ungdomarna i hela den islamiska världen. Unga människor i alla islamiska länder, särskilt i arabiska länder, bör inte ignorera rådet från den store Imam Khomeini, som sa: ”Ropa alltvad ni kan [i avsky] mot USA (ochnaturligtvis även mot den sionistiska fienden).”

5 – Politikenför att normalisera den sionistiska regimensnärvaro i regionen är bland USA:s viktigaste politik. Vissa arabiska stater i regionen som spelar rollen som USA:spagerhargällande detta tillhandahållit med dess nödvändiga förutsättningar, såsom ekonomiska relationer och liknande; dessa ansträngningar är helt fruktlösa och utan framgång. Sionistregimen är en dödsbringande blindtarm och en absolut förlust för denna region, och denkommer visserligen att utrotas och avlägsnas, och vanära och ärelöshet kommer att kvarstå för de som har ställt sina resurser till tjänst för denna arroganta politik. För att motivera detta fula beteende argumenterar vissa för att sionistregimen är en verklighet i regionen, utan att komma ihåg att man måste bekämpa och eliminera dödsbringande och skadliga verkligheter. Idag är corona en verklighet, och alla förnuftiga människor anser det varaobligatoriskt att bekämpa det. Sionismens långvariga virus kommer säkerligen att inte vara kvar länge, och det kommer att utrotas från denna region med hjälp av ungdomarnas ansträngningar, tro och ansvarsmedvetenhet.

6 – Mitthuvudsakliga råd är att man fortsätter kampen, organiserarsträvande organisationer och att de samarbetar med varandra och att man expanderarmotståndsarenan i alla palestinska landsområden. Alla måste hjälpa den palestinska nationen i denna heliga kamp. Alla måste fylla de kämpande palestiniernas händer och stärka deras ryggar. Vi kommer stolt att göra allt vad vi kanpå denna väg. En dag var vår bedömning att den palestinska kämpen hade religion, heder och mod, och att hans enda problem var bristen på vapen. Vi har med Guds vägledning och hjälpplanerat, och resultatet är att maktbalansen i Palestina har förändrats, och idag kan Gaza stå emot den sionistiska fiendens militära aggression och vinna. Denna förändring i ekvationen i de så kallade ockuperade territorierna kommer att kunna föra den palestinska frågan närmare de slutgiltiga stegen. Självständiga organisationer har ett stort ansvar i detta avseende. Man kan inte tala med en vild fiende utom med makt och från en maktposition, och grunden för denna auktoritet är tack Gudskelov redo i den modiga och kämpande nationen Palestina. Dagens palestinska ungdomartörstar efter att försvara sin storhet. Hamas och Islamisk Jihad i Palestina och Hizbollah i Libanon har slutfört beviset för alla. Världen har inte och kommer inte att glömma den dag då den sionistiska armén bröt sig igenom Libanons gränser och avancerade till Beirut, och den dag då den kriminelle mördaren vid namn Ariel Sharon startade ett blodbad i Sabra och Shatila, och världen har inte och kommer inte heller att glömma dagen då samma armé inte fann något annat val än att retirera från Libanons gränser med många dödsoffer i samband med Hizbollahs krossande slag,och att erkänna nederlag och att be om eldupphör.Detta är vad som menas med fulla händer och maktposition. Låt nu någon europeisk stat, som för evigt måste skämmas för försäljningen av kemikalier till Saddams regim, betrakta det kämpande och ärade Hizbollah som olaglig. Olaglig är en regim som USA som producerar ISIS och en regim som den europeiska staten, som tusentals människor fårgå in i dödens gap i Baneh i Iran och Halabja i Irak till följd av dess kemikalier.

7 – Detsista ordet är att Palestina tillhör palestinierna, och det måste styras med deras vilja. Planen om en folkomröstningför alla palestinska religioner och folkgrupper– som vi har presenterat för nästan två decennier sedan – ärden enda slutsatsen som måste dras för dagens och morgondagens palestinska utmaningar. Denna plan visar att påståendet om antisemitism som västerlänningar upprepar med sina tutor är helt grundlöst. I denna plan deltarde judiska, kristna och muslimska palestiniernavid sidan av varandra i en folkomröstning, och bestämmer det palestinska landets politiska system. Det som definitivt måste gå är det sionistiska systemet, och sionismen är i sig själv ettpåhitt i judendomen och fullständigt främmande för den. Till slut hedrar jag minnet avJerusalems martyrer, från Sheikh Ahmad Yassin, Fathi Shaqaqi och Sayyid Abbas al-Musawi, till islams store befälhavare och motståndets oförglömliga ansikte, martyr Qasem Soleimani och den store irakiskekämpen, martyr Abu Mahdi al-Muhandis, och resterande martyrer i Jerusalem. Jag sänder hälsningar till den storartadeImam Khomeinis själ, som öppnade vägen för ära och kamp för oss, och jag ber också om Guds barmhärtighet för den kämpande brodern, den bortgångne Hussein Sheikh al-Islam, som arbetade i många år för detta.

Och Guds frid och välsignelser varemeder

[1]Kapitlet al-Hajj, en del av vers 40.

متن دیدگاه
نظرات کاربران
تاکنون نظری ثبت نشده است

امتیاز شما